Våld i sig måste inte alltid fördömas eller anses vara dåligt. Utan det finns mängder med våld som kan försvaras och som också är rimligt. Det är också inställningen i den svenska lagen. Alla medborgare får försvara sig med våld om det anses rimligt i förhållande till det våld som den angripande parten använder.
Känsloladdat
Våld utanför strikt, legitimt självförsvar (i den snäva definitionen av att skydda sig från direkta hot mot livet) är i allra högsta graden inte försvarbart när det (som i Sverige) finns tydliga och fungerande kanaler för individer & grupper att framföra sina åsikter i det politiska rummet.
Det som våldsbejakande rörelser i länder som Sverige gör är att försöka påtvinga sina egna minoritetsåsikter på bekostnad av övriga medborgare. Mot sådana grupper har staten en lagmässig och moralisk skyldighet att upprätthålla freden och därigenom försvara de institutioner som samhällskontraktet bygger på.
Om en vålsbejakande rörelse tillåts kringgå konsensusprocessen innebär det implicit att samhället inte längre är en demokrati baserat på alla medborgares lika värde, utan istället de facto styrs av den balans av våldskapital som finns mellan grupper i samhället.
